Ångest och eufori

Att hantera livets alla situationer när energinivåerna hela tiden varvas mellan ångest och eufori. Vissa perioder orkar jag hur mycket som helst och vill helst inte bli distraherad. För jag har för många projekt som jag vill hinna med innan energin dalar nästa gång. För plötsligt har jag ingen energi alls och man vill vara ensam och bara sova. Det tokiga är att jag har svårt att bestämma saker med vänner för jag orkar inte riktigt oavsett vilken period jag är i. När jag är uppåt, så har jag så mycket energi att jag inte kan stanna upp och fokusera på andra. Och när jag har lite energi orkar jag inte tänka och har svårt att fokusera. Ångesten kommer in i bilden oavsett vilken period jag är i. Jag tappar ofta greppet om mig själv och undrar om jag blivit tokig. Kan få panikångest om jag bestämt något och inser att det inte kommer att fungera. Jag kan vara förvirrad, tankspridd och känna att möten med andra människor inte ger något alls. Samtidigt som Jag har längtat efter att träffa dem. Detta tillstånd gjorde att jag sade upp mig från jobbet. Det var för mycket stress och min energi och mitt minne nådde botten. Strävar nu efter att arbeta hemifrån och väntar på en utredning via psykiatrin. Sist jag hade en riktig energitopp lagade jag taket på min lada, fixade ordning ett golv i den och startade en loppis. På så sett får jag träffa lite folk och tjäna lite extra pengar. Det konstiga är att man själv känner att man håller på att bli galen och ingen i ens omgivning märker något. De tycker mest att det är konstigt att man inte jobbar. Nu hoppas jag på det bästa. Det är en fördel att vara lite ironisk och se på situationen med perspektiv. Jag antar att jag inte är ensam om detta även om det kan kännas så ibland. Det svåraste är att förklara situationen för barnen så att de förstår. Ibland  skäms jag för att jag inte kan göra det som jag själv tycker att jag ska göra. Nämligen jobba och bidra i samhället. För det är så man är fostrad. Men ibland kommer det situationer i livet då man måste tänka om och fokusera på att må bra.

Livets berg-och-dalbana är igång igen

En karusell som är svår att ta sig ur

När man precis börjat känna sig bättre fysiskt så börjar livets berg-och-dalbana igen.

Efter min återhämtning från käkoperation, näringsbrist och förstoppningar så börjar verkligheten att komma ifatt. Det är full fart på livets berg-och -dalbana igen. Jag skulle få tre veckors sjukskrivning efter operationen, men de ville bara ge mig två. Snart började arbetsförmedlingen att tjata på mig igen. Min handläggare ville ha ett möte. Jag har bra meriter och är utbildad till Bagare/Konditor, Distributionslogistiker och lastbilschaufför. -Så att hitta en jobb åt dig ska inte vara så svårt, sade min handläggare vid första mötet för ett halvår sedan. När jag förklarade att jag slutade på mitt jobb som lagerarbetare för att jag inte klarade av stressen längre, så var hon inte lika förstående. Jag fick lov att visa mina tidigare sjukintyg från återkommande utmattningssyndrom och depressioner. Då skickade hon mig till en arbetspsykolog där jag fick göra en massa tester i två dagar. Hon konstaterade att mitt minne inte var som det borde och att jag borde arbeta med något kreativt skapande yrke. Men hon sade att jag inte hade något problem med att lära mig nya saker. Jag var helt sönderstressad av alla tester och ville nästan be henne fara åt helvete. Men jag höll god min och tackade för utvärderingen.

Fortsätt läsa Livets berg-och-dalbana är igång igen

Annonser

Ved inför vintern

Att ordna ett lager med ved inför vintern var inte så så krävande

När man väl har börjat så går det av bara farten och det var riktigt skönt att få svettas lite. Det var nästan svårt att sluta när mörkret började falla på. Först såga med motorsåg och sedan klyva ved med yxan. Hade en trave med stubbar som nästan legat för länge, så jag hoppas nu att veden hinner torka inför vintern. När man varit sjukskriven och inte har varit så aktiv en längre tid, blir det lite kämpigt till en början. Man flåsar och blir snurrig i skallen när man anstränger sig. Jag har tappat några kilon och behöver äta och motionera för att komma i form igen. Detta var en bra start för att lura kroppen lite grann. Många gånger går det lättare att motionera om man inte tänker på att man gör detta. När man går en skogspromenad, städar, krattar i trädgården eller hugger ved, så tänker man inte på att man motionerar. Sedan blir man påmind om hur mycket bättre man mår fysiskt och psykiskt när man får lite flås. Det går lättare att tänka och man får mer lust att göra saker. Jag får fortsätta i helgen för jag har lärt mig att man faktiskt kan dela upp saker som är krävande. Man måste inte bli klar samma dag och det och det är en nyttig lärdom. För många gånger tidigare har jag inte kunnat avbryta när jag väl börjat och då har man ingen ork alls dagen efter. Jag har blivit tvungen att lära mig att hushålla med min energi. För när jag väl kommit i gång känner jag inte att jag har jobbat för länge. Jag glömmer bort att äta och kör på tills all reservkraft är förbrukad och jag behöver då en hel dags återhämtning. Lagom är bäst och man måste hitta en balans för att orka.

Stresshantering

 

Inga kommentarer

Det är guld värt att ha loppis hemma

Äntligen öppnar jag min loppis igen

Efter fyra veckors uppehåll har jag öppnat dörrarna till loppisen igen. Har vart sjukskriven ett tag efter en käkoperation, men nu är det full fart. Det är trevligt att träffa folk och att lära sig nya saker om prylar. Man byter erfarenheter och diskuterar med kunder och det är kul när folk återkommer gång på gång. Att ha en loppis hemma är en bra lösning för mig. Jag kan välja mina öppettider och jag slipper släpa på en massa saker. Fortsätt läsa Det är guld värt att ha loppis hemma

Att vara pappa

En pappas uppgift

Enligt mig är en pappas uppgift att finnas till hands i alla lägen. Vara ett vuxet stöd som ger grundläggande värderingar och stöd för att barnen ska klara av livet och sedan stå på egna ben. Barnen ska känna att de har ett tryckt hem där de vet att de har en säng och där det finns mat. I hemmet ska de våga vara sig själva och där ska de kunna vädra sina funderingar och förslag. Pappan ska lyssna på sina barn även om pappan inte alltid håller med barnen i deras åsikter. En pappa är inte något man är, det är något man förtjänar. Bara för att man är biologisk pappa betyder det inte att man förtjänar att bli kallad pappa. Barnen går alltid i första hand. Med det menar jag inte att man helt ska rätta sig efter hur de vill ha det. Men de måste prioriteras gällande trygghet, skola, kompisar och till en viss del intressen. Man bör heller inte byta partner allt för ofta, då detta ofta bidrar till instabilitet och oro hos barnen. Som pappa måste man också ta ansvar och hålla det man lovar och försöka ha en någorlunda stabil ekonomi. Barnen ska inte bli skjutsade överallt och få allt de pekar på, detta kommer bara att sluta i katastrof. Då slutar barnen att ta ansvar och värdera saker man gör för dem. Ibland får det även vara lite obekvämt för dem, då detta skapar ansvarstagande och erfarenhet. Som pappa måste man komma ihåg att allt man själv gör i sitt beteende påverkar barnen. Det är inte vad man säger till dem, utan hur man beter sig som spelar roll. Barn apar efter (härmar) dig oavsett om det är frivilligt eller ej. Kanske de inte gör det nu, men ditt beteendemönster upprepas ofta längre fram i deras liv. De löser konflikter, problem,  ekonomin och känslor mm, så som du gjort. Du går som pappa på stigen före och stakar ut vägen i dina barns liv oavsett om du är medveten om det eller ej. Det kan skapa spår i generationer efter dig, så det är häftigt och stort om man tänker på det.

Idoler och förebilder

Katter och deras personliga egenheter

Den här katten heter Sune och han ska alltid mysa. Man kan lägga honom på axeln och gå omkring med honom. Han hänger kvar som en trasa. Han ligger gärna i knä och vill ha mycket uppmärksamhet. Han biter gärna i blommor när man ser bara för att få kontakt. Ofta somnar han i de märkligaste sovställningarna. I bland följer han efter mig på tomten och bara väntar på att jag ska följa med honom till matskålen, så att han ska slippa äta ensam. Han är inte någon bra jägare och han är ganska klumpig. Men han är en riktig kompis.

Idoler och förebilder

Min dotter berättade för mig att de hade en uppgift i skolan som handlade om idoler och förebilder. De skulle skriva en uppsats om detta. Hon sade att de fick välja fritt. Det kunde vara en vän eller en förälder. Sedan frågade hon vem jag trodde att hon hade valt. Jag skämtade och sade att hon måste ha valt mig. – Ja, sade hon. Jag blev helt paff. Hon berättade att jag var lätt att diskutera saker med och att jag alltid fanns där som stöd. Att jag varit med om mycket. Att man nästan kan skriva en bok om mitt liv. Jag blev rörd och tackade. Visste knappt vad jag skulle svara. Härligt att en tonårstjej såg upp till mig. Jag frågade henne vem hon trodde var min förebild. Hon hade ingen aning. Min mormor svarade jag. Hon frågade varför. För att hon alltid gör en glad och på bra humör oavsett hur man mår innan man träffar henne. Det är det svåastes som finns att få andra att må bra, svarade jag. Det har du rätt i instämde båda mina barn. Min mormor är 92 år och världens bästa människa. Dit går man för en fika och för att fylla på energi. Oavsett hur hon själv mår möts man med en öppen famn och ett leende. Jag tackar min dotter för detta givande samtal. Ibland behöver man reflektera över livet.

2 kommentarer

Ljuset i tunneln

Ibland kan det vara svårt att se ljuset i tunneln. Jag opererade mina käkar för en kort tid sedan. Det började läka och jag började också kunna äta lite lätt tuggad mat efter att ha ätit flytande i två veckors tid. Då råkade jag ut för en akut förstoppning och det blev helt omöjligt att bajsa. Jag hade ätit morfin, Alvedon och penicillin i två veckor och magen var helt paj. I ren panik försökte jag dricka olivolja, rapsolja, vispgrädde och mängder med kaffe för att få det att släppa, men ingenting hjälpte. Jag spolade upp vatten i tarmen, då lossnade lite grann. Sedan åkte jag till apoteket och köpte tabletter för att få det att lossna. Det enda som hände var att jag fick kramper och försökte bajsa, men det gick inte att få ut något för det var för hårt och stort. Jag kunde inte sitta still och jag kallsvettades. Var inne på toa var femte minut, då det kändes som om jag skulle bajsa på mig, men lyckades inte få ut något. Jag trodde att jag skulle dö på toaletten då det gjorde så ont. Slutligen ringde jag min bror som kom hem till mig med några tuber som man skulle tömma i tarmen för att mjuka upp avföringen. Jag hade tidigare bajsat ut lite blod och hade riktigt ont i tarmen. Så jag kan inte säga att jag var särskilt sugen på att prova detta. Men efter två försök och några timmar senare, så släppte det. Jag grät glädjetårar på toaletten. Tror aldrig att jag varit så lycklig i hela mitt liv. Hade visserligen en fruktansvärd smärta i ryggslutet, men det gick att sova bort. Dagen efter trodde jag att min otur skulle vända. Men då lyckades min son skära sig i fingret på ett scoutmöte. Då de skulle göra ljuslyktor av pumpor och han slant med kniven. Vi fick åka till akuten och sy fem stygn. Slutligen vände allt och vi såg ljuset i tunneln. Vi firade min sons födelsedag med tårta hos gammelmormor och fick en perfekt dag. Dagen avslutades med skratt och sällskapsspel med mina två fantastiska barn.

Odla är terapi

I somras blev jag helt galen i att odla

Jag flyttade in i mitt hus för tre år sedan och det fanns inte en blomma på tomten. Så tre somrar i rad har jag försökt att odla lökar, perenna växter, rosor, krusbär, rabarber, buskar, träd och givetvis sommarblommor och pelargonier. Det här med odlandet kanske har med åldern att göra. Men när det blir helt kalt, så saknar man alla färger och vårtecken.  Nu har jag precis tagit in alla pelargonier för säsongen. Har man tur så klarar åtminstone en del av dem vintern inne. Denna sommar var jag helt besatt av odlandet för det är en härlig terapi för själen att odla, rensa ogräs och vattna. Man glömmer alla bekymmer och känner glädje när man ser saker växa. Dessvärre var det ingen supersommar. Det var så varmt så man kunde i princip vattna hur mycket som helst. Sedan var man orolig att vattnet i brunnen skulle sina. Det roliga är att det fortfarande finns tomater, persilja och gräslök i växthuset att skörda trots de kalla nätterna som varit. När jag flyttade hit  till mitt hus på landet så hade jag inget växthus. Så jag byggde ett av spillvirke och tak plast. Det är inte jättesnyggt, men det fyller sin funktion. Nu längtar man redan efter nästa vår och börjar fundera på vad man ska odla härnäst.

Inga kommentarer

Spelar utseendet någon roll?

Eftersom jag nyligen gjort en operation som påverkar mitt utseende, så ställer jag mig frågan om det spelar någon roll.

Inte helt lätt att svara på. Jag fick ett annat utseende på köpet när mina käkar opererades efter en lång tids tandreglering. Jag tycker att jag hade vart dum om jag inte hade avslutningsvis hade gått med på denna operation. Om det är till det bättre för min del? Ja. Tandregleringen gjorde att jag fick ett ännu mer framträdande underbett. och endast två tänder nuddade vid varandra. Jag har aldrig gillat att vara med på bild , då mitt ansikte alltid såg väldigt konstigt och förvridet ut. Så jag är nöjd, även om jag inte kan se det slutgiltiga resultatet ännu p.g.a svullnaden.

I stort så tycker jag att det är en komplicerad fråga. Om utseendet spelar någon roll? Det är klart det spelar en stor roll för en person som lider av hur den ser ut. Samtidigt som det som är fint eller fult sitter i betraktaren öga. Där finns inga rätt eller fel utan enbart en känsla. Om jag lägger in lite ironi i det här ämnet, för att jag som person har svårt att låta bli. Så är man inte snygg för sin egen del, utan för andras. Man kan alltid strunta i att titta i spegeln. Men man är snäll och försöker att ge andra lite ögongodis. Allvarligt talat varför ska man bry sig om hur man ser ut? Jo svaret är inte så lustigt. Det beror faktiskt på andra, och det är heller inte deras fel. Har man ett mycket annorlunda utseende, så blir man behandlad annorlunda.

Nu har jag ingen forskning bakom detta resonemang, men jag har en egen filosofi. Och jag ber om ursäkt om jag kränker någon. Om en person är väldigt ful eller väldigt snygg, så blir man osäker och man vet inte  vart man ska kolla eller hur man ska bete sig. Personer som umgås med varandra tenderar att vara ganska lika till utseendet. Det är många gånger lättare att få jobb om man har ett sött utseende. Är man inte lika söt så kanske man blir utstött, mobbad och har svårare att få en partner. Det här är sådant som alla vet om, men ingen pratar om. Men finns det någon naturlig förklaring till det här fenomenet?

Det kan vara så att urtidsmänniskan utvärderade utseende i förhållande till friskhet. Om man skilde sig för mycket från mängden kanske man var sjuk. Då överlevde bara de starkaste. Eller är det så enkelt att vi bara vill ha något att vila ögonen på? Vi får också lära oss redan i tidig ålder vad som är fint och fult. Det börjar i familjen och fortsätter på förskolan. Man ska välja vilka kläder man ska ha och man lär sig utvärdera vad som är snyggt och vad som är fult. Sedan lär man sig av alla ideal på tv och på annan media. Jag tror att det här är ett gigantiskt problem som sitter i våra gener. Och som tyvärr alltid kommer att finnas. Det är inte konstigare än att vi vill ha snyggt hemma. Vi vill ha en snygg partner också att titta på.

Det vi måste göra för allas bästa är att bli mer medvetna om att vi har detta medfödda beteende. Att vi i tid och otid dömer andra efter deras utseende. Och vi som har problem med våra utseenden måste också tänka på att vi dömer andra omedvetet. Mår du för dåligt över ditt utseende prata ned en doktor eller psykolog. Om du ska göra en förändring gällande titt utseende så gör det för din skull och inte för någon annan.

Hunger och humör

Efter operationen kunde jag bara äta flytande. Allting fungerade bra och jag var på bra humör när jag efter en vecka gick på ett återbesök hos läkaren. Jag bad om mina sjukskrivningspapper som vi hade missat och det ordnade doktorn. Sedan började han och sköterskan att göra rent i munnen och det var fruktansvärt ömt. När de gjort detta så sade att de skulle ta bort stygnen. För mig så kändes det som övervåld, men jag kan inte riktigt bedöma den saken i mitt nuvarande skick. Jag blev genomvarm, spänd som en märla och tårarna rann. Jag försökte gny lite för att de skulle förstå hur ont det gjorde, men han sade bara att jag var duktig. Doktorn gjorde bara sitt jobb. Han är van att operera sövda människor som inte känner något, tänkte jag. Omtumlad åkte jag till affären. Jag var tvungen att fylla på mitt matförråd. Helt plötsligt blev det bara för mycket med lukter och folk. Tårarna sprutade och jag fick panik. Jag var så fruktansvärt hungrig, men jag visste att jag inte kunde äta någon av dessa delikatesser. Väl hemma igen kokade jag ägg som jag sedan malde ner i småbitar. Blandade äggen med majonnäs vispad grädde och salt. En blandning som är jättegod på smörgås. Men jag vräkte i mig alltihop med stort besvär.  En stor portion med en liten  tesked . Hela munnen värkte och var fulla av äggrester. Sedan tog jag fram chokladpudding och vispgrädde och tryckte i mig på samma vis. Efter det kom lugnet tillbaka. Jag tvättade av mig rensade munnen med munskölj och tog en Alvedon. Jag brukar inte varken hetsäta eller tröstäta, men kroppen sade ifrån och ville känna mättnadskänsla. Resten av kvällen kunde jag njuta av tv:n i harmoni. Har nu bestämt mig för att inte gå in i någon mataffär igen förrän jag kan äta normalt.

Våra rötter och det sociala arvet

Är vi som vi är p.g.a våra rötter och har vi ett beteende som kommer från det sociala arvet?

Jag besökte en grav för ett tag sedan. Det var min pappas farfars familjegrav i Fagersta. Det var en varm dag i slutet av maj, då jag var på väg till jobbet. Jag stannade halvvägs till jobbet och efter en stunds grubblande stannade jag bilen, för att sedan ringa mitt jobb för att sjukanmäla mig. Sedan vände jag bilen och begav mig från Eskilstuna mot Fagersta och jag visste exakt var jag var på väg. Jag skulle besöka min fars farfars grav för att se om den fanns kvar. Hela resan verkade det som om det var något i luften som gjorde resan förutbestämd. Precis som det känns nu när jag skriver detta, så kändes jag styrd av någonting att fullföra detta. När jag kom in i Fagersta så hittade jag direkt till kyrkogården, trots att jag bara vart där en gång 25 år tidigare som 15 åring. Väl framme bytte jag T-shirt i bilen och promenerade sedan in på . – Jävla fågeljävel, svor jag högt av den överraskande händelsen. Det var första gången som jag blev nedskiten av en fågel. Jag flinade lite för mig själv och tittade mig omkring i fall att någon hade sett detta underliga fenomen som egentligen var en ganska lustig situation. Här står jag och svär på en kyrkogård helt nedskiten tänkte jag och gick mot bilen. Jag kom då att tänka på att detta nog var en äldre kyrkogård och att det borde finnas en nyare i anslutning till denna. Väl tillbaka i bilen bytte jag återigen T-shirt och tvättade av byxorna lite med min vattenflaska som jag hade i bilen. Jag klev ur bilen och tände en cigarett funderade ett slag på om jag skulle söka vidare nu när jag ändå hade åkt ca 100 km.  När jag fimpat ciggen hoppade jag in i bilen och åkte vidare på gatan förbi kyrkan och upptäckte ett kapell och ytterligare en gravplats. Jag var nu ordentligt pissnödig, men parkerade ändå och knallade in på kyrkogården för att söka vidare efter min fars farfars familjegrav.  Det kändes väldigt skumt att knalla omkring där kl: 11:00 en måndagsmorgon med arbetskläder och kolla in gravar med ett till synes nästan besatt blick. Jag spatserade ner för några trappor och gick in till höger bakom en häck och kikade ner och där läste jag. Erik Mattsson och vidare maka och söner. Jag hade hittat rätt nästan omgående. Funderade ett slag på om detta var ödet och att det nog var skatans förtjänst att jag kom fram. Jag stirrade på graven en stund, tog ett kort fast jag tyckte detta kändes olustigt,. Gick sedan till bilen för att köra vidare.

Påverkan i sekel, eller ”det sociala arvet”

Jag kom plötsligt att tänka på vad min morbror brukade säga gällande förtäring av tobak, alkohol och social status i allmänhet. Han påstod att alla dessa dåliga vanor berodde på det sociala arvet och att man inte kunde påverka detta särskilt mycket, utan det var som det var med den saken. Med närmare eftertanke så kan man ana att min fars barndom även kan ha präglat mig och min barndom. Den tanken hade aldrig slagit mig tidigare, men det kan faktiskt förklara en hel del. Det kan t.ex. förklara varför min far var så konflikträdd så att han gjorde allt han kunde för att slippa gräl. Det kan förklara varför han inte sa mer än jaha när han märkte att jag hade börjat röka, eller jaha när jag hade tatuerat mig. Det kan också förklara varför han aldrig kom till min skola på föräldramöte eller över huvud taget visade sig där. Enda gången som han var med, så att jag kunde visa mina klasskompisar att jag hade en pappa var i tredje klass då vi spelade brännboll en försommarkväll. Då måste jag ha tjatat länge på honom. Nej förresten, han stannade en vinter med lastbilen utanför skolgården och vinkade till mig för att ge mig mössan som jag hade glömt hos honom. Det jag vill komma till är att hans egen barndom måste ha präglat honom så han blev den han blev. Jag älskade min far över allt annat, men när man tänker tillbaka på hur han måste haft det som barn så kan man bli lite ledsen och sorgsen. Min farfar och farmor var alkoholister. Min farfar arbetade på valsverk och min farmor hade hjärtproblem. I allmänhet så skötte de väl sig i samhället, men en lön från en fabriksarbetare äts ganska fort upp av fyra barn och om man dessutom har alkoholproblem så får man nog vända på slantarna mer än en gång. Vad skolan beträffar så var mina föräldrar skilda, men jag tror att min pappas barndom  påverkade honom även där. Min pappa bytte skola så gott som varje år, då min farfar fick jobb på olika platser hela tiden. Så hans föräldrar var nog inte så mycket engagerade i hans skolgång. Min farfars temperament påverkade säkerligen gällande min pappas konflikträdsla. En gång berättade min pappa att farfar t.o.m. fått sparken en gång för att han hade klippt till en chef. Allt detta har nu satt sina spår i mig fast jag aldrig har givit detta en tanke på varför. Jag är rätt så rädd för konflikter och väljer mina strider med omsorg. Jag kan ibland tycka att man kanske engagerar sig mer i skolan än vad som borde vara nödvändigt. Jag kan också tycka att många saker är världsliga ting och bryr mig inte så mycket om dem precis som när min pappa bra sa  -jaha, när jag börjat röka eller när jag visade min tatuering. Nu slutligen förstår jag att det kan ligga en nypa sanning i vad min morbror brukar säga.-” Det beror på det sociala arvet.”

Jag minns hur mycket jag saknade min pappa när jag var liten. Detta har påverkat mig mycket i min papparoll. Särskilt när jag en dag separerade från min sambo. Jag ville då fortfarande alltid finnas där för mina barn i alla lägen. Jag ville ge dem den trygghet som jag själv inte fick av min far. Än idag kan jag nästan längta ihjäl mig efter honom, fastän han varit död i över tio år.

Far och son tid

Brittsommar

Idag var det härligt att sitta på altanen och njuta av Brittsommarvärmen. Var glad att jag inte hade tagit in trädgårdsmöbler och dynor. Katterna ser man inte röken av. De leker och jagar på avstånd och hinner knappt gå in för att äta. Det sköna med Brittsommar är att man slipper alla insekter och luften är mer syrerik. Jag brukar deppa lite på hösten, men denna höst är verkligen fin. En solglimt kan verkligen vara en humörhöjare. Jag får alltid en massa nya idéer när det är fint väder, så därför jag får tvinga mig själv att koppla av och bara vara.Kort sagt, just nu känns allting perfekt.

 

Supply during recovery

Här har jag allt jag behöver. Det är mitt förråd under tillfrisknandet efter käk operationen. Det blir Morfin och Alvedon var sjätte timme ungefär. Penicillin två gånger om dagen. Nässpray och munskölj två gånger om dagen. Sedan är det bara att försöka få i sig så mycket näring och kalorier man kan under dagen. När man bara kan dricka utan att klunka, så tar det tid att få i sig något. Jag har varvat med varma koppen, tunt blandat potatismos i pulverform, blåbärssoppa, filmjölk, yoghurt, kräm, och näringsdryck. Allting smakar illa, eftersom att tungan är som en stor öm klump. Man sover ganska korta oroliga perioder p,g,a mediciner. Dessutom måste jag sitta och sova med huvudet rakt. Inatt drömde jag en mardröm om att något satt fast i munnen och jag vaknade när jag försökte få ut det. Det gjorde ont och jag var rädd att jag förstört något i munnen. Men när jag lugnat mig så var nog allt okej ändå. Morfinet gör att man ibland blandar ihop fantasi och verklighet. Men så länge man inte gör något avancerat så är det bara att koppla av. Svullnaden i munnen börjar sakta men säkert att ge sig. På tisdag ska jag på återbesök på sjukhuset. och Jag hoppas på att allt läker som det ska.Efter käk operation

Din unika framtid

Har du tänkt på att alla saker som du har gjort i ditt liv har fört dig dit där du är idag? Dina medvetna och omedvetna val har styrt dig in i din unika framtid. Jag bor t.ex här i ett hus ute på landet. Mina tonårsbarn är här varannan vecka och jag har två katter. När min far dog, så tyckte jag att det var synd att sälja huset. Då köpte jag ut mina syskon och efter en omfattande renovering hyrde jag ut huset. När jag sedan separerade från mina barns mor, så fanns det inga lediga lägenheter. Jag flyttade ut hit och det är nu mitt drömhem. Det var knappast en plan jag hade, men dina val styr din framtid. Jag har inget förhållande, men jag har två fina barn och det är resultat av val som jag gjort. Det lustiga är att jag är uppvuxen i en lägenhet inne i stan och jag var så tystlåten att ingen skulle väl kunna tro att jag skulle få några barn.

Det kanske låter konstigt, men jag tror att vi har ett visuellt mål som vi strävar mot. Vi vet kanske inte om vad målet är och det är helt individuellt, men vi jobbar mot att nå det. Sedan när vi når målet så förstår vi att det var naturligtvis så här det skulle bli. När jag var liten älskade jag att teckna och skriva. Tiden gick och jag provade på många yrken. Mestadels kroppsarbeten. Efter utmattningssyndrom, depression och psykisk ohälsa. Pratade jag med en arbetspsykolog som efter några tester kunde konstatera att jag skulle jobba med skapande. Då föll alla pusselbitarna på plats. Jag skulle skriva, teckna, snickra och skapa. Det är det jag blir lycklig av. Nu gäller det bara att kunna få en försörjning på det. Det är min utmaning nu och det ska forma min unika framtid.

Kommentera gärna och dela med dig om ni har liknande erfarenheter gällande era val i livet. Fyra punkter för att förändra ditt liv

 

Tålamod och ironi

Det har nu gått tre dagar sedan jag opererades i munnen. Läkarna kapade både över och underkäken och satte ihop dem igen. Mina tänder satt mycket tätt, jag hade underbett och käkarna var inte raka. Det var både en operation för min självkänsla och för att jag skulle kunna tugga utan att sätta i halsen. Det var svårt att tugga sönder maten helt när endast två tänder nuddade varandra. Tänderna satt så tätt att jag inte kunde göra rent med tandtråd. Jag led av dålig tandhälsa och jag såg detta som en räddning.

Nu gäller det att ha tålamod. Har stängt in mig i sovrummet i tre dagar. Äter Morfin och Alvedon var 6:e timme och dricker enbart flytande än så länge. Huvudet är som en ballong och jag ser för rolig ut. Flinar när jag går förbi spegeln, men jag vet att det blir bättre. Det känns bra att jag vågade och det blir spännande att se resultatet. Nu är jag så öm att jag inte kan se in i munnen. Jag skulle egentligen ha loppis i min lada idag, men jag tog bort annonserna på nätet och skyltarna. Trots det kom det en farbror åkande in på gården och frågar om jag hade öppet. Jag var då ute och tog en nypa luft och blev lite förskräckt. Jag ville helst inte visa mig så här och dessutom kan jag knappt prata. Snabbt vinkade jag hysteriskt åt honom och fick ur mig att det var stängt. Han blev säkert lite skraj när han såg hur jag såg ut, för han åkte på en gång. Ibland kan jag inte låta bli att tänka lite ironiskt och det tror jag bara är hälsosamt.

Ibland blir man tvungen att fånga dagen (carpe diem). När man vet att man inte kan göra annat än att vänta, så blir det lättare att fånga dagen. Man fastnar i olika tankar och går omkring på tomten och bara strövar. Man lägger sig och läser en stund, eller tittar på något program. Det är bra konstigt att man inte kan fånga dagen om man inte är tvungen.

Efter käk operation

När jag såg mig själv i spegeln efter operationen tyckte jag såg tecknad ut. Enorma kinder och en dreglade mun. Det känns bra nu efteråt och jag hoppas att läkeprocessen går fort. Nu ska jag hålla koll på alla mediciner. Dricka flytande och sova så mycket det bara går. När jag låg här i sängen så tänkte jag att detta nog är en viktig resa för mig. Det kommer definitivt bli ett före operationen och ett efter. När man tvingas prioritera de absolut primitivaste sakerna, så börjar man förstå hur bra man har det i vanliga fall. Det jag saknar mest av allt är att tugga vanlig mat. Jag vill tacka alla som har hjälpt mig genom detta. Operation

Tusen tankar samtidigt

Tankar Ibland har jag så många tankar i huvudet samtidigt att jag inte kan fokusera på någonting.

Det kan se ut som att jag inte har något att göra, men tankarna bara snurrar i huvudet. I dag när jag skulle laga mat höll jag på att flippa ur. Jag tänkte på operationen jag har bokad nästa vecka. Käkarna ska kapas och sättas på plats efter en lång tids tandreglering. Funderade också på min ekonomi, på min blogg, på min loppis, på min motorsåg som inte vill starta. Och kommer jag nu att kunna kapa veden inför vintern? Blommorna som står kvar ute måste in innan vintern. Bilen ska på verkstaden och sedan besiktigas. Min brors bil som står på tomten måste säljas. Undrar om jag får remissen till psykiatrin snart. Jag måste sova mer och jag äter för dåligt. Tankarna bara rusade genom huvudet. Då min son kommer och frågar en massa saker. Klockan är åtta på kvällen och jag skyndar på för att få maten färdig. Den gamla tvättmaskinen som är placerad i köket, brumar något fruktansvärt. Mitt huvud håller på att spricka. Jag kan inte komma på vad jag skulle hämta i kylskåpet. Är helt förvirrad. Min son kommer åter och ställer en fråga. Jag säger till honom snällt att jag kan hjälpa honom när maten är klar och han godtar det. Då pustade jag ut och tänkte att det var tur. Det kunde ha slutat med ett utbrott från mig. För bägaren höll på att rinna över. Det är ofta som jag måste anstränga mig för att hålla mig skärpt. För ingen skulle förstå om man får ett utbrott. Eftersom den inte stressen inte alltid är synlig för andra. Kvällen slutade med att vi åt och jag lyckades lugna ner mig något. När detta har hänt många gånger så kan man hantera det bättre och dölja det ganska bra för det mesta. Det är också en stor orsak till att många inte har förståelse. När man försöker förklara varför man inte kan jobba.

Skratta åt dina misstag

Ibland gör vi roliga misstag

Det är kanske inte så roligt just då, men att skratta åt din misstag så känns det bättre. Jag har ramlat på cykeln många gånger. Man har snabbt sett sig omkring om någon såg det, sedan har man snabbt tagit sig upp på cykeln. Efteråt har man flinat åt det och tänkt att det såg nog bra roligt ut. Jag har mycket dålig syn utan glasögon och har alltid haft svårt att komma ihåg namn och siffror. Det kanske förklara en del av mina misstag.

Här är några av alla tillfällen som jag har klantat mig: Fortsätt läsa Skratta åt dina misstag

Inga kommentarer

Katter är bra sällskap

Har man sällskap av katter känner man sig inte ensam. De har härliga personligheter och gillar att visa vad de kan. När jag drar upp rullgardinen på morgonen vill katterna ha mat. De har alltid torrfoder står framme. Men de vill alltid ha burkmat på morgonen. De slingrar runt benen och jamar tills de fått vad de vill ha. Katten Sune är bara mysig och vill kela och ligga i knät. Och Doris vill ha sällskap när hon äter sedan ägnar hon sig åt jakt resten av dagen. Hon kommer in med sina byten och vill äta dem under köksbordet. Då jagar jag ut henne med sopborsten. Hon brukar också klättra upp på taket via en stege. Där fångar hon fåglar och sedan klättrar hon ner igen. Sune ligger i knät eller bredvid mig och lägger sin tass i min hand när jag ser på tv.

En riktig mys-katt
Sune är en katt som älskar att bara mysa. Han ligger gärna i knät när man ser på tv.
Doris är en bra jägare
Doris tar gärna in sina jakttroféer och äter dem under köksbordet

Stresshantering

Stresshantering
Det finns bra och dåliga energier och vissa stress energier dränerar oss och då måste vi rikta dem åt ett annat håll.

Ångest och eufori

Att slå och sparka på en boxningssäck är ett bra sätt att hantera stress

Både jag och mina barn slår och sparkar på denna säck när vi är arga, uppstressade eller har överskottsenergi. Det går fort att rikta sin energi åt ett annat håll för det är riktigt kämpigt att få in några ordentliga träffar på den. Det finns bra och dåliga energier och vissa stress energier dränerar oss och då måste vi rikta dem åt ett annat håll. Man kan visserligen vara trött efteråt men hjärnan rensas och man får ett annat fokus. Jag har boxningssäcken nära till hands. Den hänger under trappan i vardagsrummet för annars skulle den inte komma till någon nytta. Jag får många kommentarer om den av besökare. En del tycker att det ser lite larvigt ut, men själv tycker jag att det är en dekoration. Det är mitt hem och ett hem ska präglas av personlighet.

 

Fyra punkter för att förändra ditt liv

Här är fyra punkter som kan hjälpa dig att förändra ditt liv. Du kanske drömmer om att ändra ditt yrkesval, utöva dina intressen mer, flytta ut på landet eller spendera mer tid med barnen.

1. Börja med att skaffa dig mer självkännedom

Ta reda på vad du mår bra av att göra och vad du är bra på. Det är inte alltid så lätt, men om du vill förändra något så ta reda på alla fakta som behövs för att du sedan kan ta ett beslut. Lämna aldrig en idé utan att kolla upp om den går att fullfölja, Då har du åtminstone ett val.

2. Fundera ut din mening med livet

Enligt mig är meningen med livet en sak. Och denna sak är olika för alla. Med ”sak” menar jag det som är viktigt för dig. Det du står för, de principer du har, det du mår bra av att göra och det vill du uppnå i livet tar slut. Man måste följa sitt hjärta om man ska må bättre. Så ta reda på vad du verkligen vill med ditt liv. Om hjärtat och hjärnan samarbetar, så är det en oslagbar kombination. Då blir det passion och denna glöd gör att du får mer energi och kan jobba dubbelt så hårt mot ditt mål.

3. Tänk ut en plan

En plan måste inte följas till hundra procent. Det kommer alltid hinder på vägen. Det man måste ha är ett mål att hela tiden sträva mot. Tänk ofta på målet, så dras dina handlingar åt det hållet du vill. Det är klart att det är bra med en detaljerad plan med tanke på familj och ekonomi. Det jag menar är att om du inte är beredd att offra lite för att nå ditt mål, så kommer det ändå stanna vid planeringsstadiet.

4. Lyssna på råd, men var kritisk

När folk vill ge råd och hjälpa till, så utgår de oftast från sina erfarenheter. De vill heller inte alltid att du ska lyckas bättre än dem. Här måste man vara stark och följa sin magkänsla. För när du väl lyckas så kommer de ändå att påpeka hur mycket de hjälpte dig att lyckas. Släkt och vänner vill alltid vara med och påverka, så är det bara. Men det är ditt och din familjs liv det handlar om, glöm inte det.

Resumé

1.

Nu har du tagit reda på vad du är bra på och vad du mår bra av att göra. Om du är bra på det som du mår bra av att göra, så borde det vara det som du ska försörja dig på. Om inte, så försök att få dessa två att passa ihop. Annars kanske du borde lära dig mer av det som du mår bra av att göra, så att du kan försörja dig på det. Du har nu tagit reda på mer fakta om det du vill ändra på eller uppnå. En idé kanske har börjat ta form. Nu börjar det hända någonting med tankeverksamheten.

2.

Du vet nu mer om dig själv och du har funderat på vad som verkligen betyder något. Förmodligen har tankarna svävat iväg en aning och kan inte släppa en halvgalen idé som du precis har fått. Du börjar diskutera möjligheter till olika förändringar med din familj. Du är passionerad och brinner för något.

4.

Nu börjar du/ni planera inför framtiden. Du har mer klarhet om vem du egentligen är och har mer vetskap om vad du verkligen vill med ditt liv. Du vet också att det är du och ingen annan som styr ditt liv.

Kunskap om dig själv + fakta gällande förändringen +  passion + plan = en förändring

Jag kan garantera en förändring om man verkligen följer dessa punkter eller formel. Men jag kan inte garantera hur nära målet du kommer. Detta är upp till dig.

 

Loppis hemma

När man har en väldig massa överskottsenergi kan man skapa ett loppis hemma. Här bifogar jag lite bilder på projektet under arbetets gång. Nu är projektet färdigt och loppisen är i full gång. Inser bara att jag måste fortsätta att reparera ladutaket på andra sidan nästa sommar. Vill ni kolla in min loppis så gå in på min hemsida för loppisen. http://www.jädersloppis.se

En kommentar

Designa ditt liv för att du ska må bra

Du borde designa ditt liv för att du ska må bra. Att må bra är viktigare än människan någonsin tidigare har trott. Genom tiderna har vi inbillat oss att det bara är att bita ihop och kämpa på. Det kan fungera genom stora delar av livet, men sedan kan det fort gå utför. Plötsligt närmar sig livet sitt slut och man har då oftast offrat mycket viktig tid från nära och kära. För arbetsgivaren har man då säkert vart en duktig och pålitlig medarbetare. Alla står där förvånade över hur snabbt och tidigt denna individ har ryckts ifrån dem.  Hon/han var en kämpe, en god vän, men hann personen verkligen leva? Var personen någonsin lycklig? Fortsätt läsa Designa ditt liv för att du ska må bra