Kategori: Hälsan

Livets berg-och-dalbana är igång igen

En karusell som är svår att ta sig ur

När man precis börjat känna sig bättre fysiskt så börjar livets berg-och-dalbana igen.

Efter min återhämtning från käkoperation, näringsbrist och förstoppningar så börjar verkligheten att komma ifatt. Det är full fart på livets berg-och -dalbana igen. Jag skulle få tre veckors sjukskrivning efter operationen, men de ville bara ge mig två. Snart började arbetsförmedlingen att tjata på mig igen. Min handläggare ville ha ett möte. Jag har bra meriter och är utbildad till Bagare/Konditor, Distributionslogistiker och lastbilschaufför. -Så att hitta en jobb åt dig ska inte vara så svårt, sade min handläggare vid första mötet för ett halvår sedan. När jag förklarade att jag slutade på mitt jobb som lagerarbetare för att jag inte klarade av stressen längre, så var hon inte lika förstående. Jag fick lov att visa mina tidigare sjukintyg från återkommande utmattningssyndrom och depressioner. Då skickade hon mig till en arbetspsykolog där jag fick göra en massa tester i två dagar. Hon konstaterade att mitt minne inte var som det borde och att jag borde arbeta med något kreativt skapande yrke. Men hon sade att jag inte hade något problem med att lära mig nya saker. Jag var helt sönderstressad av alla tester och ville nästan be henne fara åt helvete. Men jag höll god min och tackade för utvärderingen.

Fortsätt läsa Livets berg-och-dalbana är igång igen

Annonser

Ved inför vintern

Att ordna ett lager med ved inför vintern var inte så så krävande

När man väl har börjat så går det av bara farten och det var riktigt skönt att få svettas lite. Det var nästan svårt att sluta när mörkret började falla på. Först såga med motorsåg och sedan klyva ved med yxan. Hade en trave med stubbar som nästan legat för länge, så jag hoppas nu att veden hinner torka inför vintern. När man varit sjukskriven och inte har varit så aktiv en längre tid, blir det lite kämpigt till en början. Man flåsar och blir snurrig i skallen när man anstränger sig. Jag har tappat några kilon och behöver äta och motionera för att komma i form igen. Detta var en bra start för att lura kroppen lite grann. Många gånger går det lättare att motionera om man inte tänker på att man gör detta. När man går en skogspromenad, städar, krattar i trädgården eller hugger ved, så tänker man inte på att man motionerar. Sedan blir man påmind om hur mycket bättre man mår fysiskt och psykiskt när man får lite flås. Det går lättare att tänka och man får mer lust att göra saker. Jag får fortsätta i helgen för jag har lärt mig att man faktiskt kan dela upp saker som är krävande. Man måste inte bli klar samma dag och det och det är en nyttig lärdom. För många gånger tidigare har jag inte kunnat avbryta när jag väl börjat och då har man ingen ork alls dagen efter. Jag har blivit tvungen att lära mig att hushålla med min energi. För när jag väl kommit i gång känner jag inte att jag har jobbat för länge. Jag glömmer bort att äta och kör på tills all reservkraft är förbrukad och jag behöver då en hel dags återhämtning. Lagom är bäst och man måste hitta en balans för att orka.

Stresshantering

 

Inga kommentarer

Ljuset i tunneln

Ibland kan det vara svårt att se ljuset i tunneln. Jag opererade mina käkar för en kort tid sedan. Det började läka och jag började också kunna äta lite lätt tuggad mat efter att ha ätit flytande i två veckors tid. Då råkade jag ut för en akut förstoppning och det blev helt omöjligt att bajsa. Jag hade ätit morfin, Alvedon och penicillin i två veckor och magen var helt paj. I ren panik försökte jag dricka olivolja, rapsolja, vispgrädde och mängder med kaffe för att få det att släppa, men ingenting hjälpte. Jag spolade upp vatten i tarmen, då lossnade lite grann. Sedan åkte jag till apoteket och köpte tabletter för att få det att lossna. Det enda som hände var att jag fick kramper och försökte bajsa, men det gick inte att få ut något för det var för hårt och stort. Jag kunde inte sitta still och jag kallsvettades. Var inne på toa var femte minut, då det kändes som om jag skulle bajsa på mig, men lyckades inte få ut något. Jag trodde att jag skulle dö på toaletten då det gjorde så ont. Slutligen ringde jag min bror som kom hem till mig med några tuber som man skulle tömma i tarmen för att mjuka upp avföringen. Jag hade tidigare bajsat ut lite blod och hade riktigt ont i tarmen. Så jag kan inte säga att jag var särskilt sugen på att prova detta. Men efter två försök och några timmar senare, så släppte det. Jag grät glädjetårar på toaletten. Tror aldrig att jag varit så lycklig i hela mitt liv. Hade visserligen en fruktansvärd smärta i ryggslutet, men det gick att sova bort. Dagen efter trodde jag att min otur skulle vända. Men då lyckades min son skära sig i fingret på ett scoutmöte. Då de skulle göra ljuslyktor av pumpor och han slant med kniven. Vi fick åka till akuten och sy fem stygn. Slutligen vände allt och vi såg ljuset i tunneln. Vi firade min sons födelsedag med tårta hos gammelmormor och fick en perfekt dag. Dagen avslutades med skratt och sällskapsspel med mina två fantastiska barn.

Spelar utseendet någon roll?

Eftersom jag nyligen gjort en operation som påverkar mitt utseende, så ställer jag mig frågan om det spelar någon roll.

Inte helt lätt att svara på. Jag fick ett annat utseende på köpet när mina käkar opererades efter en lång tids tandreglering. Jag tycker att jag hade vart dum om jag inte hade avslutningsvis hade gått med på denna operation. Om det är till det bättre för min del? Ja. Tandregleringen gjorde att jag fick ett ännu mer framträdande underbett. och endast två tänder nuddade vid varandra. Jag har aldrig gillat att vara med på bild , då mitt ansikte alltid såg väldigt konstigt och förvridet ut. Så jag är nöjd, även om jag inte kan se det slutgiltiga resultatet ännu p.g.a svullnaden.

I stort så tycker jag att det är en komplicerad fråga. Om utseendet spelar någon roll? Det är klart det spelar en stor roll för en person som lider av hur den ser ut. Samtidigt som det som är fint eller fult sitter i betraktaren öga. Där finns inga rätt eller fel utan enbart en känsla. Om jag lägger in lite ironi i det här ämnet, för att jag som person har svårt att låta bli. Så är man inte snygg för sin egen del, utan för andras. Man kan alltid strunta i att titta i spegeln. Men man är snäll och försöker att ge andra lite ögongodis. Allvarligt talat varför ska man bry sig om hur man ser ut? Jo svaret är inte så lustigt. Det beror faktiskt på andra, och det är heller inte deras fel. Har man ett mycket annorlunda utseende, så blir man behandlad annorlunda.

Nu har jag ingen forskning bakom detta resonemang, men jag har en egen filosofi. Och jag ber om ursäkt om jag kränker någon. Om en person är väldigt ful eller väldigt snygg, så blir man osäker och man vet inte  vart man ska kolla eller hur man ska bete sig. Personer som umgås med varandra tenderar att vara ganska lika till utseendet. Det är många gånger lättare att få jobb om man har ett sött utseende. Är man inte lika söt så kanske man blir utstött, mobbad och har svårare att få en partner. Det här är sådant som alla vet om, men ingen pratar om. Men finns det någon naturlig förklaring till det här fenomenet?

Det kan vara så att urtidsmänniskan utvärderade utseende i förhållande till friskhet. Om man skilde sig för mycket från mängden kanske man var sjuk. Då överlevde bara de starkaste. Eller är det så enkelt att vi bara vill ha något att vila ögonen på? Vi får också lära oss redan i tidig ålder vad som är fint och fult. Det börjar i familjen och fortsätter på förskolan. Man ska välja vilka kläder man ska ha och man lär sig utvärdera vad som är snyggt och vad som är fult. Sedan lär man sig av alla ideal på tv och på annan media. Jag tror att det här är ett gigantiskt problem som sitter i våra gener. Och som tyvärr alltid kommer att finnas. Det är inte konstigare än att vi vill ha snyggt hemma. Vi vill ha en snygg partner också att titta på.

Det vi måste göra för allas bästa är att bli mer medvetna om att vi har detta medfödda beteende. Att vi i tid och otid dömer andra efter deras utseende. Och vi som har problem med våra utseenden måste också tänka på att vi dömer andra omedvetet. Mår du för dåligt över ditt utseende prata ned en doktor eller psykolog. Om du ska göra en förändring gällande titt utseende så gör det för din skull och inte för någon annan.

Våra rötter och det sociala arvet

Är vi som vi är p.g.a våra rötter och har vi ett beteende som kommer från det sociala arvet?

Jag besökte en grav för ett tag sedan. Det var min pappas farfars familjegrav i Fagersta. Det var en varm dag i slutet av maj, då jag var på väg till jobbet. Jag stannade halvvägs till jobbet och efter en stunds grubblande stannade jag bilen, för att sedan ringa mitt jobb för att sjukanmäla mig. Sedan vände jag bilen och begav mig från Eskilstuna mot Fagersta och jag visste exakt var jag var på väg. Jag skulle besöka min fars farfars grav för att se om den fanns kvar. Hela resan verkade det som om det var något i luften som gjorde resan förutbestämd. Precis som det känns nu när jag skriver detta, så kändes jag styrd av någonting att fullföra detta. När jag kom in i Fagersta så hittade jag direkt till kyrkogården, trots att jag bara vart där en gång 25 år tidigare som 15 åring. Väl framme bytte jag T-shirt i bilen och promenerade sedan in på . – Jävla fågeljävel, svor jag högt av den överraskande händelsen. Det var första gången som jag blev nedskiten av en fågel. Jag flinade lite för mig själv och tittade mig omkring i fall att någon hade sett detta underliga fenomen som egentligen var en ganska lustig situation. Här står jag och svär på en kyrkogård helt nedskiten tänkte jag och gick mot bilen. Jag kom då att tänka på att detta nog var en äldre kyrkogård och att det borde finnas en nyare i anslutning till denna. Väl tillbaka i bilen bytte jag återigen T-shirt och tvättade av byxorna lite med min vattenflaska som jag hade i bilen. Jag klev ur bilen och tände en cigarett funderade ett slag på om jag skulle söka vidare nu när jag ändå hade åkt ca 100 km.  När jag fimpat ciggen hoppade jag in i bilen och åkte vidare på gatan förbi kyrkan och upptäckte ett kapell och ytterligare en gravplats. Jag var nu ordentligt pissnödig, men parkerade ändå och knallade in på kyrkogården för att söka vidare efter min fars farfars familjegrav.  Det kändes väldigt skumt att knalla omkring där kl: 11:00 en måndagsmorgon med arbetskläder och kolla in gravar med ett till synes nästan besatt blick. Jag spatserade ner för några trappor och gick in till höger bakom en häck och kikade ner och där läste jag. Erik Mattsson och vidare maka och söner. Jag hade hittat rätt nästan omgående. Funderade ett slag på om detta var ödet och att det nog var skatans förtjänst att jag kom fram. Jag stirrade på graven en stund, tog ett kort fast jag tyckte detta kändes olustigt,. Gick sedan till bilen för att köra vidare.

Påverkan i sekel, eller ”det sociala arvet”

Jag kom plötsligt att tänka på vad min morbror brukade säga gällande förtäring av tobak, alkohol och social status i allmänhet. Han påstod att alla dessa dåliga vanor berodde på det sociala arvet och att man inte kunde påverka detta särskilt mycket, utan det var som det var med den saken. Med närmare eftertanke så kan man ana att min fars barndom även kan ha präglat mig och min barndom. Den tanken hade aldrig slagit mig tidigare, men det kan faktiskt förklara en hel del. Det kan t.ex. förklara varför min far var så konflikträdd så att han gjorde allt han kunde för att slippa gräl. Det kan förklara varför han inte sa mer än jaha när han märkte att jag hade börjat röka, eller jaha när jag hade tatuerat mig. Det kan också förklara varför han aldrig kom till min skola på föräldramöte eller över huvud taget visade sig där. Enda gången som han var med, så att jag kunde visa mina klasskompisar att jag hade en pappa var i tredje klass då vi spelade brännboll en försommarkväll. Då måste jag ha tjatat länge på honom. Nej förresten, han stannade en vinter med lastbilen utanför skolgården och vinkade till mig för att ge mig mössan som jag hade glömt hos honom. Det jag vill komma till är att hans egen barndom måste ha präglat honom så han blev den han blev. Jag älskade min far över allt annat, men när man tänker tillbaka på hur han måste haft det som barn så kan man bli lite ledsen och sorgsen. Min farfar och farmor var alkoholister. Min farfar arbetade på valsverk och min farmor hade hjärtproblem. I allmänhet så skötte de väl sig i samhället, men en lön från en fabriksarbetare äts ganska fort upp av fyra barn och om man dessutom har alkoholproblem så får man nog vända på slantarna mer än en gång. Vad skolan beträffar så var mina föräldrar skilda, men jag tror att min pappas barndom  påverkade honom även där. Min pappa bytte skola så gott som varje år, då min farfar fick jobb på olika platser hela tiden. Så hans föräldrar var nog inte så mycket engagerade i hans skolgång. Min farfars temperament påverkade säkerligen gällande min pappas konflikträdsla. En gång berättade min pappa att farfar t.o.m. fått sparken en gång för att han hade klippt till en chef. Allt detta har nu satt sina spår i mig fast jag aldrig har givit detta en tanke på varför. Jag är rätt så rädd för konflikter och väljer mina strider med omsorg. Jag kan ibland tycka att man kanske engagerar sig mer i skolan än vad som borde vara nödvändigt. Jag kan också tycka att många saker är världsliga ting och bryr mig inte så mycket om dem precis som när min pappa bra sa  -jaha, när jag börjat röka eller när jag visade min tatuering. Nu slutligen förstår jag att det kan ligga en nypa sanning i vad min morbror brukar säga.-” Det beror på det sociala arvet.”

Jag minns hur mycket jag saknade min pappa när jag var liten. Detta har påverkat mig mycket i min papparoll. Särskilt när jag en dag separerade från min sambo. Jag ville då fortfarande alltid finnas där för mina barn i alla lägen. Jag ville ge dem den trygghet som jag själv inte fick av min far. Än idag kan jag nästan längta ihjäl mig efter honom, fastän han varit död i över tio år.

Far och son tid

Skratta åt dina misstag

Ibland gör vi roliga misstag

Det är kanske inte så roligt just då, men att skratta åt din misstag så känns det bättre. Jag har ramlat på cykeln många gånger. Man har snabbt sett sig omkring om någon såg det, sedan har man snabbt tagit sig upp på cykeln. Efteråt har man flinat åt det och tänkt att det såg nog bra roligt ut. Jag har mycket dålig syn utan glasögon och har alltid haft svårt att komma ihåg namn och siffror. Det kanske förklara en del av mina misstag.

Här är några av alla tillfällen som jag har klantat mig: Fortsätt läsa Skratta åt dina misstag

Inga kommentarer

Fyra punkter för att förändra ditt liv

Här är fyra punkter som kan hjälpa dig att förändra ditt liv. Du kanske drömmer om att ändra ditt yrkesval, utöva dina intressen mer, flytta ut på landet eller spendera mer tid med barnen.

1. Börja med att skaffa dig mer självkännedom

Ta reda på vad du mår bra av att göra och vad du är bra på. Det är inte alltid så lätt, men om du vill förändra något så ta reda på alla fakta som behövs för att du sedan kan ta ett beslut. Lämna aldrig en idé utan att kolla upp om den går att fullfölja, Då har du åtminstone ett val.

2. Fundera ut din mening med livet

Enligt mig är meningen med livet en sak. Och denna sak är olika för alla. Med ”sak” menar jag det som är viktigt för dig. Det du står för, de principer du har, det du mår bra av att göra och det vill du uppnå i livet tar slut. Man måste följa sitt hjärta om man ska må bättre. Så ta reda på vad du verkligen vill med ditt liv. Om hjärtat och hjärnan samarbetar, så är det en oslagbar kombination. Då blir det passion och denna glöd gör att du får mer energi och kan jobba dubbelt så hårt mot ditt mål.

3. Tänk ut en plan

En plan måste inte följas till hundra procent. Det kommer alltid hinder på vägen. Det man måste ha är ett mål att hela tiden sträva mot. Tänk ofta på målet, så dras dina handlingar åt det hållet du vill. Det är klart att det är bra med en detaljerad plan med tanke på familj och ekonomi. Det jag menar är att om du inte är beredd att offra lite för att nå ditt mål, så kommer det ändå stanna vid planeringsstadiet.

4. Lyssna på råd, men var kritisk

När folk vill ge råd och hjälpa till, så utgår de oftast från sina erfarenheter. De vill heller inte alltid att du ska lyckas bättre än dem. Här måste man vara stark och följa sin magkänsla. För när du väl lyckas så kommer de ändå att påpeka hur mycket de hjälpte dig att lyckas. Släkt och vänner vill alltid vara med och påverka, så är det bara. Men det är ditt och din familjs liv det handlar om, glöm inte det.

Resumé

1.

Nu har du tagit reda på vad du är bra på och vad du mår bra av att göra. Om du är bra på det som du mår bra av att göra, så borde det vara det som du ska försörja dig på. Om inte, så försök att få dessa två att passa ihop. Annars kanske du borde lära dig mer av det som du mår bra av att göra, så att du kan försörja dig på det. Du har nu tagit reda på mer fakta om det du vill ändra på eller uppnå. En idé kanske har börjat ta form. Nu börjar det hända någonting med tankeverksamheten.

2.

Du vet nu mer om dig själv och du har funderat på vad som verkligen betyder något. Förmodligen har tankarna svävat iväg en aning och kan inte släppa en halvgalen idé som du precis har fått. Du börjar diskutera möjligheter till olika förändringar med din familj. Du är passionerad och brinner för något.

4.

Nu börjar du/ni planera inför framtiden. Du har mer klarhet om vem du egentligen är och har mer vetskap om vad du verkligen vill med ditt liv. Du vet också att det är du och ingen annan som styr ditt liv.

Kunskap om dig själv + fakta gällande förändringen +  passion + plan = en förändring

Jag kan garantera en förändring om man verkligen följer dessa punkter eller formel. Men jag kan inte garantera hur nära målet du kommer. Detta är upp till dig.