Comeback

Inga kommentarer

När man inte har jobbat under ett helt år är det inte så lätt att göra comeback. Särskilt inte om man lever men psykisk ohälsa. Man kan inte bara börja jobba och tro att allt är som vanligt igen.

De sista två månaderna har jag varit sjukskriven och trott att jag ska få ersättning. Men Försäkringskassan ville att doktorn skulle komplettera mitt sjukyntig. Efter mycket tjat från mig gjorde han det precis i tid och jag pustade ut. Men när jag inte fick någon ersättning ringde jag Försäkringskassan igen.

Den här gången svarade telefonisten att handläggaren höll på att skriva ett avslag till mig. Jag höll på att ramla i golvet. Det var skulder för två månader som skulle betalas.

Jag fick numret till handläggaren och fick tag på henne nästa dag. Hon förklarade att han kompletterat fel. Jag berättade om min situation och ville veta exakt vad hon skulle ha för uppgifter. Hon sade att jag skulle kontakta Arbetsförmedlingen om jag ville ha pengar. Jag svarade chockad att de ger mig inte pengar omgående. Jag var ju sjukskriven för att jag inte var kapabel att söka jobb pga djup depression. Efter vi hade pratat klart så skrev jag ett tydligt brev till doktorn och lämnade in det på vårdcentralen. Skrev brådskande på brevet och sade att det var viktigt. Jag fick inte träffa doktorn. Sedan fick jag akut börja sälja prylar, guld och låna pengar privat. Mår verkligen skit dåligt, men måste ta mig i kragen och börja jobba till varje pris.

Jag avbröt i desperation sjukskrivningen och kontaktade Arbetsförmedlingen. Men jag fick inte tag i min handledare som var sjuk. Fick till slut tag i en annan handledare som skulle skriva in mig.

Efter en vecka har jag inte fått någon bekräftelse på att jag blivit inskriven på arbetsförmedlingen och inte fått något svar från doktorn eller Försäkringskassan. Fick ett tips om ett jobb från en kompis och lyckades få till en arbetslntervju. Nu ska jag snart börja provjobba. Det kändes positivt på intervjun, men jag är livrädd för att krascha totalt. Mitt driv just nu är att jag är desperat och arg. Men det kan lätt övergå i panik. Denna stressade ekonomiska situation kan få vem som helst på fall.

Det här är ingenting som löser sig på några veckor. Det kan ta månader eller år innan jag är helt på fötter igen. Nu försöker jag vara positiv och lugn. Jag var mycket rak och sade precis som det var på arbetsintervjun. Och de visade stor förståelse och gick med på en lugn start. Samtidigt så vill jag rivstarta och jobba så hårt jag bara kan. Men jag vet att det inte är möjligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s